Jobb

Ja, idag ska jag iväg och jobba på ett dagis som aldrig har varit och jobbat på förr. Jobbtiden är från 11-15 så det blir en kort dag. Har hört bara bra saker om det dagiset. Andra som har varit där och jobbat är jättenöjda med personalen där. Ska bli spännande att se hur en annan tycker det verkar.

Vädret är halvfint idag med. Några mindre trevliga moln, men soligt och lite blå himmel.

Såg på Uppdrag granskning igår om fosterbarn. Eller ja, de var ju vuxna nu, men de hade bott hos en fosterpappa som misshandlade dem både fysiskt och psykiskt. De hade ingen att ty sig till. Ingen vuxen de kunde lita på. De gjorde polisanmälan, men fosterpappan hade rätten på sin sida då de ansågs vara problembarn. Grannarna såg vad som hände, tyckte synd om barnen men polisanmälde inte saken.

Sen så var det några andra som också de blev plaserade i fosterfamiljer. De blev utnyttjade sexuellt av sina fosterfamiljer. De hade inte heller någon vuxen de kunde lita på. Deras biologiska föräldrar var missbrukare så de kunde inte ta hand om barnen.

Tycker det är så konstigt att vissa får bli fosterfamiljer och fortsätta vara det trotts att det har kommit in polisanmälan mot dem.

Sen läste jag en tidningsartikel här i Norge om en 16 årig kille som rymde från sin fosterfamilj där han blev utsatt för psykisk och fysisk misshandel. Han rymde hem till sin biologiska familj. Polisen kom och hämtade honom där, de brottade ner honom och satte handklovar på honom då han inte ville åka med. Han ville vara hos sin familj. Han satt i polisbilen och ropte pappa, pappa. Pojkens pappa sprang ju ut för att hjälpa sin son, men honom använde polisen pepparspray på.
Är det inte något som är allvarligt fel i den saken? När ett barn rymmer från fosterfamiljen hem till sin biologiska familj och verkligen vill vara där. Är det verkligen så illa där då?
Blir bara upprörd över hur de hanterar vissa saker och vissa situationer. I många fall så hämtar de barn från deras biologiska föräldrar utan att det egentligen behövs. De behöver kanske bara lite hjälp att hantera olika situationer. Sen så väljer de att INTE plocka barn från familjer där det verkligen behövs, där barnen far illa på riktigt.
Tycker så synd om barnen. Det är ju alltid de som kommer i kläm. Så ska Norge och Sverige vara ett land som "tänker" på barnen.

Sen så har vi alla asylsökande barn som är födda i både Norge och Sverige och har vänner, de går skola, föräldrarna jobbar kanske. De skickar de hem. Vad har barnen att komma till. Det enda de känner till är ju landet de är födda i och bor i. De ska riva upp dem från den tryggheten de känner till och skicka de till land där de inte känner någon eller vet något om. Helt sjukt tycker jag att det är.

Var bara tvungen att få skriva av mig lite.