10 oktober 2008

Robert Dahl


13.december 1980 - 4.oktober 2008

Jag tänkte tillägna detta inlägget till en jättefin kille som tyvärr lämnade oss allt för tidigt.

Du var en riktig kompis, en man kunde lita på. Det var alltid öppen dörr hos dig. Behövde man hjälp så fanns du där.
Din familj kommer ha det jobbigt ett tag framöver, men du ska veta att vi finns här för dem om de skulle behöva prata eller behöva hjälp med något.
Du var den förste förutom min sambo som kom ihåg vilken låt som var min favorit.
Jag vet att vi en dag kommer ses igen. Och att du kommer finnas i allas tankar och hjärtan. Du har betytt så otroligt mycket för alla dina vänner och inte minst för dina föräldrar och syskon.

Det är så orättvist att just du skulle behöva lämna alla ensamma kvar. Visst, vi är ju inte ensamma, vi har varandra. Men det tomrummet och hålet i hjärtat som du har lämnat, det kan ingen någonsin ersätta.
Det är så overkligt.
När man läser alla inlägg i den minnesblogg som har upprättats till din ära så ser man ju hur älskad och omtyckt du verkligen var. Och när man tittar på bilderna så kan man inte förstå att det är sant.
Vi träffade dig söndagen före du så hastigt försvann. Du var ju ditt gamla jag, den glada och trevliga Robert som du alltid var och som vi alla kände. Och även den Robert som alla älskade och tyckte om.

Ja, saknaden är stor och många kommer ha det jobbigt ett tag framöver. Men det är ju så viktigt att minnas alla de roliga och trevliga stunder vi har haft ihop.
Saknade kommer ju alltid att finnas, men man lär sig leva med den.

Om du skulle träffa min lillasyster där uppe i himlen, så hälsa henne så gott. Ge henne en kram ifrån mig och tala om för henne hur mycket jag älskar henne och saknar henne. Jag vet att ni har det bra där ni är nu och att ni alla änglar har varandra. Där är inga problem.

Du kommer alltid att vara saknad..

Jag skickar några varma och styrkekramar till din familj.
Bosse, Yvonne, Ingvar, Therese, Fanny, Alicia, Bastian, Jenny, Jessika, Robin och Inga

Länken här under är till hans minnesblogg.

http://tillminneavrobertdahl.blogg.se/

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

8 år som røykefri

Ja, for 8 år siden idag så sluttet vi å røyke. Både jeg og Henrik. Utrolig nok så var det helt rett tidspunkt. Henrik begynte å ...