Förstår inte hur en del vuxna tänker.....

Varför ska det vara så himla svårt för vissa att acceptera att alla har ett förflutet och i vissa fall, ganska ofta faktiskt, så finns det med ett eller flera barn i bilden.

Varför ska det vara en massa bråk mellan bio och bonusföräldrar.
Jag kan ju förstå att det kan bli lite bråk om bioföräldrarna är ett par när den ene parten träffar en ny och gör slut på grund av det.
Men varför kan man inte tänka på barnen och bete sig som vuxna. Varför ska man bråka inför barnen och prata skit om den andre föräldern och barnens bonusförälder framför barnen.

Är inte det bästa om man försöker att ha ett vuxet bemötande mot varandra, i alla fall när barnen är med.
Barnen märker ju av och förstår mycket mer än man tror. Och många barn tar då på sig skulden till att alla vuxna i deras liv bråkar.

Jag menar inte att man behöver bli bästa vänner, men att man kan prata och kanske umgås för att barnen ska må bra.

Och jag förstår inte varför de flesta bioföräldrar tänker på sig själv i första hand. Många tänker ju inte på barnen utan enbart på sig själv, och de gör allt för att de ska må bra.

Är inte det viktigaste att se till att barnen har det bra och att de mår bra?.....

Jag tycker faktiskt att man ska lägga sig själv åt sidan i det läget och låta barnen komma först. Man ska ju faktiskt lyssna på sina barn.....
Nu menar jag inte att barnen ska få bestämma hur det ska vara, men man måste i alla fall lyssna till vad de tycker och tänker, och hur de vill ha det.

Vill barnen att alla ska vara med på kalas eller skolavslutningar och andra saker, så tycker jag att alla ska få vara med.

Och samma med de olika helgerna och umgänge. Varför ska det vara så himla svårt. Det är ju inte så lätt när barnen är små och inte vet vad de vill. Men när barnen blir äldra, varför inte låta barnen bestämma att nu vill jag vara hos mamma eller pappa, fast det inte är deras helg.

Hemma hos oss får min bonus komma när han vill. Vi har inte haft det där med din och min helg på några år nu. Men det fungerar bra. Han mår ju bra av det. Och han ska ju känna att detta är hans hem också, inte bara varannan helg....

Och relationen mellan mig och pojkens mamma är helt ok. Vi kan prata om allt mellan himmel och jord. Om saker som rör pojken och även allt annat.
Vissa tycker det är så konstigt att jag kan ha en sådan relation med henne, men då brukar jag säga: "Varför ska jag tycka illa om henne bara för att hon är bonusens mamma?"

Nej, jag tycker man ska tänka till lite innan man börjar bråka inför barnen. Bete sig vuxet i situationen. Låta barnen komma först. Låt barnen må bra.